jonnafuckingawesome - orättvisan är stor!

Dags att börja kriga för det jag tycker och inte låta folk köra över mej? Åh, ändå saknar jag hur allt en gång var. Jag saknar förrförra sommaren, jag saknar mina fina tjejkompisar som jag hade då och jag saknar att bara, driva runt utan att vara riktigt bunden till någonting. Livet nu är så enformigt, så...trist. Nu pratar jag verkligen inte om Sweetie, även om det kan vara lite jobbigt att ha häst ibland ;) Hon får mej att känna mej behövd, ger mej en mening med dagen liksom. Vem ska ta hand om henne om inte jag? Vem ska mocka åt henne, göra mat, se till så att hon känner sej trygg och älskad? Det är den känslan jag älskar mest, att känna sej behövd. Tyvärr så finns jag alltid där för alla så folk har en tendens att ta mej för givet. Så har det alltid varit. Jag har alltid varit andrahandsvalet för alla, höhö :(

On the bright side, så är livet nu ganska bra ändå. Jag har ju Sweetie som sagt. Och jag ser myyyycket bättre ut nu än då. Jag har kommit halvvägs med min "plan" angående mitt utseende, bara lite kvar nu. Jag tänkte tillbaka lite och undrar varför jag aldrig har rosetter i håret längre och kom på att det är för att jag skäms. Jag är rädd för vad folk ska tycka. Det va jag ju förfan inte förut? Jag hade ju världens största svarta hår med gigantiska rosetter och galna kläder, hallå liksom. Vafan hände med den tjejen? Hon försvann i samma veva som sommaren 2010. Jag måste hitta tillbaka dit, jag måste ta tag i allting och kriga förfan. Bli lite mer party, fixa mej mera och bli dendär kräsna, ALLTID fixade, snyggt klädda bruden som faktiskt inte brydde sej om vad folk tyckte. Sen är det ju så att man absolut inte ska överdriva och fixa sej för mycket. Det är sjukt bra att faktiskt kunna gå ofixad, att känna sej vacker ändå. Jag har inte kommit så långt som osminkad ännu, men sminket har blivit lite naturligare. Vadfan. Det vill ju inte jag. I love when it's all too much <3 Hallå liksom. Äh, får börja ändra på grejer igen lite smått :o